En sorgens dag...

Mamma ringde förut och berättade att Diddi gått bort.
Det ilade i kroppen, jag blev tom...
Nu när nattens mörker kom, började jag fundera....det är mju såhär livet är,
finns alltid ett slut.
Hoppas iaf världens bästa Diddi Looo år lycklig nu, tillsammans med sin livskamrat Ivan igen.
Man får hoppas att det är så.. att man en gång får träffa de man saknar, det låter för bra för att vara sant.
Tårarna rullar ner för kunderna.
Jag är iaf så himla glad att jag fick träffa henne på påsk och att hon han se Ella som hon så gärna ville. I efterhand tänker man att allt har en mening, vem vet?
Men för att gå vidare känns det lättare att resonera så..


image41

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0