Frida

Inatt hade jag verkligen ångest.
Som Linnéa sa, ett litet problem kan bli så himla stort på natten om man inte kan sova.
Svårt att sluta tänka och börja räkna får lixom.
Orkar inte älta, orkar inte förklara... det är fortfarande som en klump..
Men just nu orkar jag bara inte :)

Idag hittade jag Ella ståendes på tredje trappsteget i trappan, hur fn har det gått till?
och att hon inte har ramlat.
Jag fick hjärtat i halsgropen när jag såg det.
Sen tätt inpå det ramlade hon och fick världens fläskläpp, stackars liten.
Då gjorde jag lite välling till henne så mös hon med mig och sov i min famn en timme framför teven, .mys-ungen när hon sover...


Något som stämmer.
Den ena är värre än den andre.

Ska försöka få med mig Mats upp nu,
men jag tror han klistrat sig fast vid teven.